Ulcerös kolit (UC) är en typ av inflammatorisk tarmsjukdom där inflammation
och strukturella skador uppstår i det innersta lagret av tjocktarmen. För närvarande finns det inte tillräckligt med bevis för att föreslå vilken diet som är den bästa dieten för att hantera UC. Detta kan skapa en del förvirring och utmaningar när man försöker bestämma det bästa sättet att hantera din UC. En sak vi dock vet är att övergripande kostmönster alltid har visat sig vara mer effektfulla på lång sikt jämfört med att fokusera på bara ett enda näringsämne eller livsmedelsgrupp.
För det första är svavel ett naturligt förekommande element som finns i vår jord, växter, mat och vatten¹. I våra kroppar har svavel många viktiga roller, som att stödja hudens hälsa, bindväv, metabolism, minska oxidativ stress och är en nyckelspelare i genuttryck². Svavel finns i många näringsrika livsmedel och är oftast i form av aminosyror – proteinets byggstenar. Svavel finns också i frukt och grönsaker, eftersom det utgör vissa vitaminer och antioxidanter².
Det finns något som kallas hypotesen för vätesulfidtoxin. Inflammation som ses med UC är vanligtvis störst i ändtarmen och sträcker sig mot tjocktarmen. Tanken med denna hypotes är att höga koncentrationer av ett "toxin" nära ändtarmen kan vara involverade i patogenesen av UC. Identiteten för detta toxin är inte känd, men ny forskning pekar på vätesulfid (H₂S) som en möjlig kandidat³.
Denna hypotes säger att H₂S blir giftigt i höga koncentrationer i vår tjocktarm och potentiellt kan störa tarmbarriären och slemskiktet; detta kan innefatta att minska produktionen av kortkedjiga fettsyror (SCFA), vilket kan leda till celldöd, oxidativ stress och tarminflammation. Kostsvavel är involverat i produktionen av H₂S när det reduceras av svavelreducerande bakterier³. Denna hypotes tyder också på att ökningar av svavel i kosten kan leda till ökningar av H₂S i vår kolon, vilket leder till inflammation och exacerbation av UC³.
Studier för att stödja hypotesen om H₂S-toxin kommer huvudsakligen från prekliniska djurmodeller och återspeglar därför inte helt sant för människor. Dessutom utmanas hypotesen av det faktum att H₂S vid låga nivåer har en antiinflammatorisk effekt, och ses bättre på ett koncentrationsberoende sätt, vilket kan variera från person till person.
Slutligen fokuserar H₂S-toxinhypotesen främst på intaget av svavelinnehållande livsmedel och försummar alla andra kostkomponenter i patogenesen av UC. Det finns många rörliga delar att tänka på när man tittar på hur mat i slutändan kan påverka både symtomen och den underliggande inflammationen av UC. Sammanfattningsvis måste vi överväga komplexiteten hos vår tarmmikrobiota och dess metaboliska miljö, snarare än att fokusera på en enskild förening.
Om vi går tillbaka från vetenskapen för att se hur en lågsvavlig diet FAKTISKT kan se ut, finns det några för- och nackdelar med detta sätt att äta. Och även om vetenskapen inte är riktigt där vi skulle vilja att den skulle vara ännu, finns det några säkra vinster som kan komma från en diet med lägre svavelhalt.
En kost med hög svavelhalt skulle innehålla höga nivåer av animaliskt protein och fett (som rött kött, ost och ägg) och i sig låga mängder fibrer. Generellt tyder studier som ser till att minska svavelintaget för UC att byta från den traditionella västerländska kosten till en mer växtbaserad kost³. Patienter som ändrar sin kost för att passa en mer växtbaserad eller vegetarisk kost tenderar att bättre uppnå remission och lindra symtom³. Tänk på att dessa studier baserades på små urvalsstorlekar och fallrapporter, och mer forskning behöver fortfarande göras.
Dessutom är växtbaserad kost mångsidig och varierad och att bara vara "växtbaserad" betyder inte alltid att en persons kost består av livsmedel av hög kvalitet! Att arbeta med en dietist när man implementerar någon diet för UC rekommenderas starkt, särskilt när man överväger ett nytt dietmönster som att gå mer växtbaserad.
Även om forskning som ser på lågsvavlig dieter som en dietintervention för UC fortfarande är begränsad, finns det stark forskning som tyder på att växtbaserade kostmönster är fördelaktiga för patienter med inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), inklusive UC.
Komponenter i den västerländska kosten, såsom kött, fett, processade livsmedel, alkohol, konserveringsmedel och emulgeringsmedel har visat sig ha skadliga effekter på tarmmikrobiomet och har indikerats i patogenesen av IBD⁴ ⁵. En nyligen genomförd nederländsk studie som följde 724 IBD-patienter under 2 år fann att ett kostmönster som liknar den västerländska kosten (högre mängd rött kött och bearbetad mat) var associerat med högre uppkomst av flare⁶.
Vi vet också att medelhavskostmönstret, som främjar ökat växtintag, fullkorn, fibrer, fisk och kyckling, med minskad konsumtion av rött kött, har visat sig minska inflammatoriska markörer hos människor och därför kan stödja patienter med IBD⁷.
Som nämnts tidigare är övergripande kostmönster NYCKEL för långsiktiga positiva resultat och även för vår övergripande livskvalitet. I samband med IBD har kostmönster som inkluderar mer frukt, grönsaker och växtbaserad mat och lägre mängder rött kött visat sig vara fördelaktigt för sjukdomshantering och skulle vara lättare att införliva i din dagliga kostregim .
Försiktighet bör iakttas när man bestämmer sig för att följa en diet med låg svavelhalt. Detta kan bli ganska restriktivt och beröva våra kroppar från nödvändig näring, för att inte tala om att utrota svavelets fördelaktiga funktioner. Restriktiva dieter kan lätt börja göra mat som fortfarande är SÅ viktiga för den allmänna hälsan, så vi bör alltid väga fördelarna och riskerna noggrant.
Det är också bra att notera att en restriktiv diet, som en låg i svavel, kan ha en negativ inverkan på din allmänna mentala hälsa såväl som ditt sociala liv och familjeliv.
Tänk på att att ha UC redan kan utsätta dig för risk för näringsbrister, därför skulle en restriktiv diet inte stödja detta. Studier visar att majoriteten av patienter med IBD kommer att begränsa sin kost på något sätt för att lindra sina symtom⁷⁸. Om det här är du, rekommenderas det starkt att du arbetar med en registrerad dietist för att bedöma eventuella näringsluckor i din kost.