Medan patientens historia och fysiska undersökning är de första stegen för att ställa en medicinsk diagnos, kan förmågan att titta in i kroppen vara ett kraftfullt verktyg. Ultraljud är en avbildningsteknik som ger den förmågan till läkare.
Ultraljud producerar ljudvågor som strålas in i kroppen och orsakar returekon som spelas in för att "visualisera" strukturer under huden. Förmågan att mäta olika ekon som reflekteras från en mängd olika vävnader gör att en skuggbild kan konstrueras. Tekniken är särskilt noggrann när det gäller att se gränssnittet mellan fasta och vätskefyllda utrymmen. Det är faktiskt samma principer som gör att SONAR på båtar kan se havets botten.
Ultraljud är en form av kroppsavbildning som använder ljudvågor för att underlätta att ställa en medicinsk diagnos. En skicklig ultraljudstekniker kan se inuti kroppen med hjälp av ultraljud för att svara på frågor som kan ställas av den läkare som tar hand om patienten. Vanligtvis kommer en radiolog att övervaka ultraljudstestet och rapportera om resultaten, men andra typer av läkare kan också använda ultraljud som ett diagnostiskt verktyg. Till exempel använder obstetriker ultraljud för att bedöma fostret under graviditeten. Kirurger och akutläkare använder ultraljud vid sängen för att bedöma buksmärtor eller andra problem.
En givare, eller sond, används för att projicera och ta emot ljudvågorna och deras ekon. En gel torkas av på patientens hud så att ljudvågorna inte förvrängs när de passerar genom huden. Med hjälp av sin förståelse för människans anatomi och maskinen kan teknikern utvärdera specifika strukturer och försöka svara på frågan som ställs av patientens läkare. Detta kan ta ganska lång tid och kräva att sonden flyttas och pekas i olika riktningar. Dessutom kan teknikern behöva variera mängden tryck som används för att trycka in sonden i huden. Målet blir att "måla" en skuggbild av det inre organ som läkaren har bett att få visualiseras.
Ljudets fysik kan sätta gränser för testet. Kvaliteten på bilden beror på många faktorer.
Ultraljud kan förbättras genom att använda Doppler-teknik som kan mäta om ett föremål rör sig mot eller bort från sonden. Detta kan göra det möjligt för teknikern att mäta blodflödet i organ som hjärtat eller levern, eller i specifika blodkärl.
Ultraljud är inte begränsat till diagnos, utan kan också användas vid screening för sjukdomar och för att hjälpa till vid behandling av sjukdomar eller tillstånd.
Ultraljud används rutinmässigt för att bedöma utvecklingen av en graviditet. Ultraljud från bäckenet kan erhållas transabdominalt där sonden placeras på bukväggen, eller transvaginalt, där sonden placeras i slidan. Till exempel används ultraljud inom obstetrik/gynekologi för att diagnostisera utväxter eller tumörer i äggstockarna, livmodern eller äggledarna.
Ekokardiografi (eko=ljud + kardio=hjärta + grafi=studie) utvärderar hjärtat, hjärtklaffens rörelse och blodflödet genom dem. Den utvärderar också hjärtväggens rörelse och mängden blod som hjärtat pumpar med varje slag.
Ekokardiografi kan utföras på två sätt:
Anatomiskt sitter matstrupen nära hjärtat och tillåter tydligare bilder. Detta tillvägagångssätt är dock lite mer invasivt.
Olika grupper av sjukdomar kan bedömas med ekokardiografi:
Ultraljud kan upptäcka blodproppar i vener (ytlig eller djup ventrombos) eller artärblockering (stenos) och dilatation (aneurysm). Några exempel på ultraljudstestning inkluderar:
Bortsett från dess användning inom obstetrik, kan ultraljud utvärdera de flesta av de fasta strukturerna i bukhålan. Detta inkluderar levern, gallblåsan, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, prostatan, testiklarna, livmodern och äggstockarna.
Sköldkörteln kan avbildas med ultraljud som letar efter knölar, utväxter eller tumörer.
Ultraljud kan användas för att upptäcka utbuktning av vätska från en svullen knäled till baksidan av knät, så kallad Baker's cysta.
Ultraljud kan användas för att screena för sjukdomar i blodkärlen. Genom att mäta blodflödet och blockeringen i halspulsådrorna kan testet förutsäga potentiell risk för framtida stroke. På liknande sätt, genom att mäta diametern på aortan i buken, kan ultraljud screena för aneurysm (onormal dilatation) och risk för bristning. Dessa tester kan vara indikerade för en enskild patient eller så kan de erbjudas som en bedömning av hälsoscreening för hela samhället.
Ultraljud kan användas för att hjälpa läkare att styra in nålar i kroppen.
I situationer där en intravenös linje krävs men det är svårt att hitta en ven, kan ultraljudsvägledning användas för att identifiera större vener i nacken, bröstväggen eller ljumsken.
Ultraljud kan användas för att styra en nål in i ett hålrum som behöver dräneras (till exempel en abscess) eller en massa som behöver biopsieras, där en liten bit vävnad avlägsnas för analys.
Det finns inga kända risker med ultraljud och i takt med att tekniken har förbättrats har maskinerna blivit mindre, portabla och tillgängliga för användning vid patientens säng.
Förberedelserna för ultraljud är minimala. I allmänhet, om inre organ som gallblåsan ska undersökas, uppmanas patienterna att undvika att äta och dricka med undantag för vatten i sex till åtta timmar före undersökningen. Detta beror på att mat orsakar sammandragning av gallblåsan, vilket minimerar storleken, vilket skulle vara synligt under ultraljudet.
Som förberedelse för undersökning av barnet och livmodern under graviditeten rekommenderas ibland att mammor dricker minst fyra till sex glas vatten ungefär en till två timmar före undersökningen i syfte att fylla urinblåsan. Detta hjälper till att förbättra bilderna som tagits under provet.
Ultraljudet utförs vanligtvis av en tekniker. Teknikern kommer att lägga märke till preliminära strukturer och kan peka ut flera av dessa strukturer under undersökningen. Den officiella avläsningen av ultraljudet görs av en radiolog, en läkare som är expert på att tolka ultraljudsbilder. Radiologen registrerar tolkningen och överför den till den läkare som begär testet. Ibland, under ultraljudstestet, kommer radiologen att ställa frågor till patienten och/eller utföra en undersökning för att ytterligare definiera syftet med vilket testet beställs, eller för att klargöra preliminära fynd.
Vanliga röntgenstrålar kan beställas för att ytterligare utvärdera tidiga fynd.
En sammanfattning av resultaten av allt ovanstående rapporteras till den läkare som begärde ultraljudet. De diskuteras sedan med patienten i samband med patientens allmänna hälsotillstånd.