Diabetisk gastropares definieras som brist på motilitet i magen på grund av bristande respons, vare sig sensoriska eller effektorfunktioner i nervsystemet innerverar magen.
Normal gastrointestinal motorisk funktion involverar en komplex koordination och serie händelser som involverar det autonoma nervsystemet (sympatiska nervsystemet (SNS) och parasympatiska nervsystemet), neuroner och pacemakerceller (även kallas interstitialceller från Cajal) som finns i magen och till och med tarmarna, glatta muskelceller i mag-tarmkanalen.
Alla avvikelser från serien av ordnade och samordnade processer kan resultera i försenad tömning av magen.
Innehållsförteckning
Detta beror på långvarig diabetes mellitus, särskilt med dålig sockerkontroll i mer än 10 år. Bristen på sockerkontroll leder till neuropati och därför kan magen och tarmarna inte känna sträckning från maten. (nervtillförseln till tarmen är nedsatt)
Som nämnts brukar sträckning och uttänjning av tarm och mage leda till motilitet. Gastropares leder till autonom neuropati som leder till dismotilitet från oförmåga att känna sträckning och därför ingen normal motilitet.
Kärlskador på nerverna i matsmältningskanalen påverkar en persons förmåga att upptäcka magens sträckning och utvidgning när maten kommer in.
Orsaken till gastropares kan vara idiopatisk. Den vanligaste orsaken till gastropares är dock dålig kontroll av diabetessocker i mer än 10 år är vanligtvis en riskfaktor för att utveckla gastropares.
Efter operation, särskilt från nissen fundoplication, Andra riskfaktorer inkluderar infiltrativ sjukdom (amyloidos, sklerodermi), multipel skleros (MS) och medicinering:TCA, kalciumkanalblockerare (CCB), dopamin agonist, muskarin antagonist, oktreotid, GLP-1 agonist.
Uppblåsthet, uppblåst mage, förstoppning och diarré är vanliga symtom. Illamående, kräkningar, tidig mättnad kan också förekomma. Vid fysisk undersökning kommer kvarhållet material> 3 timmar i magen att generera ett stänkljud – vilket indikerar att det är fyllt med vätska.
Gastropares bör misstänkas om en patient upplever illamående, kräkningar, postprandial fullhet och tidig mättnad. Dessutom kan buksmärtor eller uppblåsthet också ses ofta. Bilddiagnostik används vanligtvis för att utesluta mekanisk obstruktion med CT eller MRI eller övre endoskopi. Närvaron av fördröjd magtömning vid scintigrafi etablerar diagnosen gastropares. Klinisk diagnos förekommer vanligtvis men kan användas (scintigrafi i kärnmagstömningsstudie som anses vara den mest exakta studien men som sällan behövs)
Initial hantering av gastropares består av kostmodifiering, optimering av glykemisk kontroll. Om symtomen är ihållande kan medicinsk behandling påbörjas.
Du kan börja medicinera med prokinetik som metoklopramid i alla (mild, måttlig, svår gastropares) och antiemetika som benadryl.
Andra mediciner inkluderar motilindomperidon, erytromycin.
Hos patienter med refraktära symtom trots kostmodifiering, prokinetik och antiemetika kan ett mer invasivt tillvägagångssätt övervägas. Placering av en jejunostomi och ventilerande gastrostomislang för enteral nutrition respektive dekompression.
Parenteral nutrition endast hos dem som inte kan tolerera enteral nutrition trots samtidig medicinering.
Elektrisk magstimulering endast hos patienter med gastropares med svårbehandlat illamående och kräkningar trots medicinsk behandling i minst ett år.